En partikels färd genom systemet kan hindras av toppar eller stoppas i en grop. I båda fallen kan partikeln ”få liv” igen, t ex vid tryckstötar, och därvid komma att störa processen. Alla processer uppvisar såväl likheter som olikheter. Genom att studera en partikels väg genom systemet framkommer några av de viktiga förhållanden som styr graden av erforderlig renhet, finhet och täthet.

• En yta med många gropar och höjder¹⁾ blir alltid större än en teoretisk slät yta.
• En yta med gropar eller toppar, där processpartiklar kan gömma sig är en utmärkt grogrund för mikrober. En sådan yta kan lätt förorsaka problem vid processbyte eller omstart.
• En dimensionsförändring som sker hastigt medför risk för utfällningar, som senare kan hämtas upp vid exempelvis tryckstötar.

• Ett förband med fickor och dålig ytfinhet bidrar till ansamling och läckage ur systemet. Vid sådana förband läcker även yttre föroreningar in i systemet och förstör processen.
• Tryck kan ses som energi knuten till molekyler. Dessa molekyler kan liknas vid små robotar som i kraft av sin inre energi vandrar in eller ur ett processystem.
Drivkraften kan vara att uppnå ett jämviktsläge mellan tillståndet i systemet och omvärlden; det vill säga att det efter lång tid blir samma sammansättning i och utanför systemet. Vår uppgift är att begränsa denna utjämning så att processen blir opåverkad inom rimlig gräns.
• Läckage är ett mått på hur många molekyler som lämnar systemet. För känsliga processer är det lika viktigt att ta hänsyn till omvärldens molekyler, som med sin energi hela tiden även vandrar in i systemet.